Kärlek=Fantastiskt Men Smärtsamt......
Längst ner i tvättkorgen hittade jag
mig själv.....
Konstigt vet inte hur jag hamnade där;D!?
Men nu är jag återfunnen & ska försöka
att inte försvinna igen hihi....
Jag vaknande i natt & var tvungen att gå
in till mina tjejer & pussa på dom.
Så där stod jag mitt i natten & tittade på
mina tre prinsessor & kände genom själ
& hjärta HUR mycket jag ÄLSKAR dom ....
Men jag fick även en känsla av förtvivlan.
HUR ska jag kunna skydda mina barn från
allt det hemska i samhället ??
Vem ska ta hand om dom OM jag försvinner???
När ska jag känna att jag kan släppa taget
& låta dom flyga med egna vingar ???
Jag VET förnuftmässigt redan svaren men
ibland känns som om det är hundratals mil
mellan min känsla & mitt förnuft.......
Att ÄLSKA ett barn är FANTASTISKT, men oxå
väldigt skrämmande när man inser att man
faktiskt INTE kan skydda sina barn hela tiden...
HUR mycket man än FÖRSÖKER...............
KRAM & PUSS ♥ ♥ ♥ ♥
Jag du, du sätter fingret på min ömmaste punkt.
Jag känner döds ångesten gnager när jag läser ditt inlägg.
Eftersom jag har en på 19 år, så vet jag att jag klarade att släppa han & låta hans egna vingar bära, MEN inte en dag utan min oro.
Det hemska i samhället kan jag inte skydda dom emot, men jag vet nu efter 19 år som mamma att jag kan fylla bagaget med sunda hållningar & försiktighet & det viktigaste av allt, inte överbeskydd´a. Dom måste erfara en del själva för att klara det tuffa samhället också TYVÄRR.
Men tanken på att jag kan dö ifrån mina barn, den kan få mig till att gå ifrån vettet & stundvis kan jag kvävas av ångest för det.
Vi är kärlekens mammor därför lider vi.
KRAM
Du lyckas verkligen att få fram alla dina känslor så underbart perfekt skrivet!
De där tankarna är också ofta i mitt huvud och röjer, och ibland blir jag alldeles gråtfärdig när jag tänker på det.
Jag hoppas att dagen är bättre än i går för din del!
Min TV kväll var perfekt, lugn, skön & jag var helt ostörd:-)
Massor utav kramar till dig<3
Håller med dig om att kärleken till sitt barn är så STORT och samtidigt så skrämmande eftersom man så gärna vill skydda dom mot ALLT!
Hoppas att dagen din har varit bra och att du inte gömt dig i tvättkorgen något mer ;)
Kramar på dig vännen<3
va söt du är!! :D
är du tillbaka nu? :D
massa kramar!
hej söta..
ja du.. det är där i livet jag är.. att släppa iväg teensen.. mer och mer.. man vet ju inte hur mycket och när och var.. allt är en grumlig massa när jag försöker tänka på det.. men änså länge har det gått bra..:)
kramkram
Så skönt att du hittade dej själv...
Den där kärleken till barnen som är så stark som den starkaste stjärnan. Allt man vill skydda dem ifrån och samtidigt måste de bli självständiga och upptäcka farorna för att kunna klara sig i vida världen.
Passa på att pussa o krama dina fina flickor så mycket du får!
Kram
Vilken tur att du hittade dig själv iaf :)
Jag håller med dig, fantastiskt men skrämmande.
Kram Elin!
absolut min vän<3 hhi men frida va gjorde du där nere hihiihi ;D puss
Sv; Å, tack för dina ord =)
Jag känner precis som du... en obeskrivlig kärlek, men ändå så oroväckande att inte ha kontrollen HeLA tiden...
Men, antar att det är en del av livet..fast det känns jävligt jobbigt när man tänker på det..
KRAM på dig!
Sv; Å, tack för dina ord =)
Jag känner precis som du... en obeskrivlig kärlek, men ändå så oroväckande att inte ha kontrollen HeLA tiden...
Men, antar att det är en del av livet..fast det känns jävligt jobbigt när man tänker på det..
KRAM på dig!
Oj oj oj, det verkar som om hormonerna sprutar i din kropp just nu :-) Ha en mysig kväll!
KRAM!!!!
Tror nog att alla mammor (och pappor för den delen!) känner igen sig i det du så fint beskriver!
kram!!
Ja, man lever verkligen med hjärtat utanpå hela tiden numera. En känsla som är så otroligt stark och som jag själv inte känt förrän jag fick barn.
Massor av kramar gumman!!
Usch, hemska tanke.. Jag tänker oxå så där ibland. Att jag kanske inte kan skydda dom från allt. Fast då håller jag oxå på att bli lite halvtokig av bara tanken så jag försöker att låta bli ;)
Oroa sig kommer man nog göra resten av livet..
Kram
Åh det där kan nog bara någon med barn riktigt förstå, men det måste kännas högst påtagligt hela tiden.
Stor kram Anna
Det är sunt att oroa sig. Det betyder att vi bryr oss och älskar. Tänk de barn vars föräldrar inte är oroliga. Nästan mer skrämmande tanke.
Älska på allt du kan.
Kram
Oj oj oj så rätt du har gumman.
Visst är det tufft när de där känslorna kommer.
-"Gör jag rätt?"
-"Håller jag för hårt?"
Vi får skaffa varsitt flexikoppel, då kan de löpa linan längre och längre, men vi har ändå kontroll och kan dra tillbaks om det blir för skrämmande...
Ha en fin studiedag.
Kram å puss
Så rätt och sant du skriver. Fast kidzen fortfraande är små kan jag känna sama sak. Snart, innan man vet ordet av är de stora och man måste släppa taget. Jag vill men inte vill. Mina bebisar, ska de verkligen bli stora och klara av livet. Jovisst ska de det och de kommer fixa det galant. men ändå finns den där oron där...
Tack igen för dina alltid så vänliga och goa ord.
kramiz i massor
Jag håller med!!
Att älska sitt barn och få kärleken tillbaka är det underbaraste som finns. Men samtidigt väldigt skrämmade att samtidigt veta att man inte kan skydda dem från allt. Man kan inte skydda dem från livet.
Men vi kan lära dem sunt förnuft och hoppas på att de tar med sig den kunskapen i livet, i både roliga och jobbiga stunder.
Inget dåligt fynd i botten av tvättkorgen. :)
Ja tiden går jättefort och om jag får den julklappen så längtar jag verkligen till jul. :)
Kram Ma
Dina tankar stämmer väl in på mina egna. Det är så ofta uttrycket älska så det gör ont passar in.
Men med denna kärlek kommer ju katastroftänket. Den biten skulle jag gärna slippa...
Ha en härlig fredag!
Puss o Kram
Ville bara titta in och önska dig en mysig kväll!
KRAM!!!
Du har så naturliga tankar, jag tror det kallas mammatankar.Känner själv igen dem. DU är en bra mamma tänk på det! Ha en bra fredag :D