Min ständiga följeslagare.....

Så länge jag kan minnas har hon varit min
följeslagare, funnits där i vått och torrt....
Ibland så långt bort att jag inte kan nå henne
och andra gånger så nära att hon andats samma
luft som mig......
Hon har för det mesta varit min vän och
följt mig längs vägar som varit svåra....

men ibland har hon tagit över och gjort
vägen ändå svårare att vandra....
Men jag har accepterat henne för den hon
är och vet att hon alltid kommer finnas
där i bland i fjärran men oftast alldeles,
alldeles nära.....
Melankolin är jag och jag är melankolin.....
För alltid förenade......

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback