Var inne hos http://steinsdotter.blogg.se  o läste tidigare idag, en blogg jag verkligen kan rekommendera.
Hon gav mig inspiration till det här inlägget!!

Under min första graviditet hade jag många funderingar o tankar på hur jag skulle vara som mamma, hur  jag skulle vara, o på vilket sätt jag skulle uppfostra mina barn.
Man färgas av sin egna uppväxt, av samhällets värderingar o sina egna erfarenheter i livet!!
Innan man får barn tror man att det är så lätt, att allt har en lösning, man hör ofta från människor som inte har barn att det är väl bara att.....
Men det är det som är det svåra i föräldraskapet, att allt faktiskt inte är så lätt, att allt faktiskt inte har en lösning eller ett rätt svar..
Föräldraskapet är ett ständig utvecklingsprocess, man måste hela tiden vara beredd på att pröva nya lösningar att hitta nya svar.
Det svåraste av allt är att man måste INSE att det inte finns givna några givna svar, att livet tillsammans med barn innebär att man hela tiden måste ge avkall på sina EGNA behov o önskningar.

Jag hör ofta föräldrar som klagar över att de aldrig får ha sin egna tid, att barnen tar all deras tid..

Ja, vad trodde dom när de bestämde sig för att få barn!??
Barn tar tid, barn kräver engagemang, barn innebär att DU o dina behov faktiskt får ställas till sidan under några år.

Debatten är så snevriden anser jag, den borde handla om hur vi  vuxnapå bästa sätt ska få våra barn att bli fina o kärleksfulla människor. Istället för att att handla om hur vi vuxna ska få så mycket tid över för att kunna förverkliga oss själva!!

Det är en begränsad tid som barnen behöver oss, kan DU inte ta dig den tiden tror jag att DU måste prioritera om ditt liv så att barnen kommer främst........................
Det är dina barn o alltså ditt ansvar, inte samhälllets, inte dagisets, o inte skolans.... UTAN DITT!!!!!

Kram & Puss ♥