"Man blir sina tankar"....
Hur ens liv blir tror jag till stor del påverkas av sina tankar, den som har en negativ livsyn kommer säkerligen få ett svårare liv en den som tänker positivt.
Jag har alltid gått in med inställningen att jag klarar allt, o är det något jag inte kan ger jag mig f-n på att jag ska klara det..
Jag har mött så många människor som gett upp så fort det tagit emot, o det gör mig så irriterad för jag anser att det är då man ska kämpa ännu hårdare.
Framgång vare sig det gäller kärlek, karriär, studier eller idrott kommer inte gratis, men jag är övertygad om att det som är gemensamt för de som lyckas är att det tror på sig själva o aldrig, aldrig ger upp.
De tankar du tänker påverkar dig som person o tänker du dem tillräckligt mycket kommer de att förändra dig...
Någon som ständigt tänker att det är skitsamma om jag prövar för jag kommer ändå att misslyckas, kommer göra just det...misslyckas.
Den som däremot tänker postitiva tankar om kommer inte bara att påverka sig själv utan även omgivningen.
Den enda som står i vägen för mina drömmar är jag själv.........Kom ihåg det!!!!
Jag har alltid gått in med inställningen att jag klarar allt, o är det något jag inte kan ger jag mig f-n på att jag ska klara det..
Jag har mött så många människor som gett upp så fort det tagit emot, o det gör mig så irriterad för jag anser att det är då man ska kämpa ännu hårdare.
Framgång vare sig det gäller kärlek, karriär, studier eller idrott kommer inte gratis, men jag är övertygad om att det som är gemensamt för de som lyckas är att det tror på sig själva o aldrig, aldrig ger upp.
De tankar du tänker påverkar dig som person o tänker du dem tillräckligt mycket kommer de att förändra dig...
Någon som ständigt tänker att det är skitsamma om jag prövar för jag kommer ändå att misslyckas, kommer göra just det...misslyckas.
Den som däremot tänker postitiva tankar om kommer inte bara att påverka sig själv utan även omgivningen.
Den enda som står i vägen för mina drömmar är jag själv.........Kom ihåg det!!!!
Vem bestämmer.....
Ofta säger vi föräldrar: Jag förstår inte varför mitt barn gör så här???
Barn gör allt av en anledning. Om deras beteende når resultat dvs uppmärksamhet kommer de att fortsätta med sitt beteende , oavsett vad vi tycker om det.
Därför är det viktigt att vi uppmärksammar det som är bra, o ignorerar det som är mindre bra.
Gör vi det kommer vi upptäcka att deras mindre bra beteenden visar sig alltmer sällan.
Astrid fick ganska ofta utbrott, utan någon egentlig anledning tyckte jag. Men när jag satte mig ner o tittade på de situationer som varit såg jag ett mönster.
Oftast var det i situationer där jag inte hade tid för henne, men där hon behövde mig mer än vanligt. Som t.ex läggningen. Hon visste att jag snart skulle gå in till storasyster men om hon då började skrika o bråka stannade jag ett tag till.
Självklart var det inte så att Astrid medvetet planerade detta, men resultatet av hennes utbrott var att jag stannade och därför fortsatte utbrotten kväll efter kväll....
Efter att jag förändrat läggrutinen, har utbrotten försvunnit o vi får båda en mysigare stund tillsammans.
För vem är det som bestämmer, vi eller barnen?
Vi är de vuxna o vår uppgift är anser jag att ge barnen de verktyg de behöver för att få ett harmoniskt liv.
Men det är jag det......
Barn gör allt av en anledning. Om deras beteende når resultat dvs uppmärksamhet kommer de att fortsätta med sitt beteende , oavsett vad vi tycker om det.
Därför är det viktigt att vi uppmärksammar det som är bra, o ignorerar det som är mindre bra.
Gör vi det kommer vi upptäcka att deras mindre bra beteenden visar sig alltmer sällan.
Astrid fick ganska ofta utbrott, utan någon egentlig anledning tyckte jag. Men när jag satte mig ner o tittade på de situationer som varit såg jag ett mönster.
Oftast var det i situationer där jag inte hade tid för henne, men där hon behövde mig mer än vanligt. Som t.ex läggningen. Hon visste att jag snart skulle gå in till storasyster men om hon då började skrika o bråka stannade jag ett tag till.
Självklart var det inte så att Astrid medvetet planerade detta, men resultatet av hennes utbrott var att jag stannade och därför fortsatte utbrotten kväll efter kväll....
Efter att jag förändrat läggrutinen, har utbrotten försvunnit o vi får båda en mysigare stund tillsammans.
För vem är det som bestämmer, vi eller barnen?
Vi är de vuxna o vår uppgift är anser jag att ge barnen de verktyg de behöver för att få ett harmoniskt liv.
Men det är jag det......
Tänk om....
Jag o barnen var o storhandlade härom veckan. Det var jättekallt ute o klockan var egentligen lite för mycket tyckte jag, men kylen gapade tom så jag var "tvungen".
Precis när jag skulle svänga in på en ledig familjeparkering, körde en annan bil in o tog "min" parkeringsplats.
Ur bilen kliver en ensam medelåldersman o han tittar inte ens åt mitt håll utan går lugnt in i affären.
Jag ställer min bil bakom mannens o staplar in efter honom, väl där inne tar jag tag i honom o frågar om han har barn med sig i bilen. Han tittar oförstående på mig o svara nej.
Då spänner jag ögonen i honom o säger: Men det har jag o du tog " min" parkering, skitstövel!!
Jag känner hur tårarna bränner innanför ögonlocken o kommer sen ihåg att barnen faktiskt sitter kvar i bilen.
Väl ute i bilen är jag tvungen att parkera längst bort från ingången, o får sen kånka på barn, kassar o vagn både till o från affären.
När jag gick där trött, arg o frusen tänkte jag mig bort.
Tänk om.......
jag var på en varm paradisö!
Tänk om ...
jag var så rik att jag hade någon som handlade åt mig
Tänk om...
Men nu fanns inga tänk om, utan bara här o nu!!!
Det börjar närma sig....
Så sakteligen börjar min bloggdesign ta form, nästa steg är att skapa en fin bakgrund.... om jag lyckas;)
Hoppas att ni alla får en jättefin fortsättning på kvällen, nu ska jag gosa ner mig med min man i soffan......
Hoppas att ni alla får en jättefin fortsättning på kvällen, nu ska jag gosa ner mig med min man i soffan......
Nytt försök....
Prövar mig fram på layouten, prövar mig fram tills jag hittar en som passar mig...
Ha tålamod med mig, jag vet att jag är lite små jobbig...=/
Ha tålamod med mig, jag vet att jag är lite små jobbig...=/
Varför så svårt....
Jag tycker jag är tydlig när jag ska berätta ngt, säger vad jag känner o tycker. Men ändå går inte alltid kommunikationen fram till T, frågan jag ofta ställer mig är varför?
Är vi så olika att det är omöjligt för oss att förstå varandra, eller tar jag som kvinna förgivet att min man ska förstå.
Hur många samtal har vi inte haft där jag verkligen känner att vi talar helt olika språk. Det är som om vi inte ens befinner oss på samma planhalva, om ens på samma match...
Trots att jag varje gång tänker att nu ska han väl ändå förstå vad jag menar, blir jag ändå inte förvånad när det visar sig att han inte gör det;)
Jag älskar min man o kommer antagligen att fortsätta försöka få honom att förstå vad jag menar, men någonstans i mitt inre vet jag att han är han o jag är jag och det är just dessa olikheter som gör att vi älskar varandra.....
Det är det som är det fantastiska i denna ekvation, vi är olika o skulle vi inte vara det skulle vi inte dras till varandra så enkelt är det........... ELLER????;)
Är vi så olika att det är omöjligt för oss att förstå varandra, eller tar jag som kvinna förgivet att min man ska förstå.
Hur många samtal har vi inte haft där jag verkligen känner att vi talar helt olika språk. Det är som om vi inte ens befinner oss på samma planhalva, om ens på samma match...
Trots att jag varje gång tänker att nu ska han väl ändå förstå vad jag menar, blir jag ändå inte förvånad när det visar sig att han inte gör det;)
Jag älskar min man o kommer antagligen att fortsätta försöka få honom att förstå vad jag menar, men någonstans i mitt inre vet jag att han är han o jag är jag och det är just dessa olikheter som gör att vi älskar varandra.....
Det är det som är det fantastiska i denna ekvation, vi är olika o skulle vi inte vara det skulle vi inte dras till varandra så enkelt är det........... ELLER????;)
Vem har sagt att kärleken ska vara enkel.....
Vad är det som gör att människor inte är nöjda med vad de har, jag har så många vänner runt mig som hela tiden söker ngt nytt. De kan vara allt från nytt boende, till nytt jobb eller ny relation.
De träffas, flyttar ihop o får barn o verkar så lyckliga! Men så efter några år bryter de upp, träffar ngn ny, flyttar ihop o får barn.
Jag funderar över vad det är som gör att man tror att "gräset är grönare på andra sidan", självklart ska man inte stanna i en relation som gör en olycklig. Men man ska nog ställa sig frågan vad det är i relationen som gör att man inte mår bra, kanske finns det en annan lösning än att gå ifrån varandra.
Alla relationer går upp o ner, det är en del av livet....
Det som gör mig lycklig i mitt äktenskap är att jag inser att det är ok att ibland vara olycklig, jag tycker inte alltid att mitt liv är bra. Jag blir förbannad, jag skriker o jag blir stundtals galen på T, men det gör inget.
Det viktiga för mig är att jag vet att vi älskar varandra....
En relation kräver engagemang, kommunikation, tid, tålamod men framförallt kärlek o ödmjukhet inför varandra.
Så innan man lämnar en relation tycker jag att det är viktigt att ställa sig frågan: Vad kan jag göra för att den här relationen ska fungera???
För vem har sagt att kärleken ska vara enkel??????
" Velpella "
Har bytt utseende igen på min blogg, hittar ingen som riktigt känns som mig. Skulle vilja vara gudomligt duktig på datorer så att jag kunde skapa mig en helt egen sida.
Men nu är jag inte det så den här får duga ett tag nu....
Edith är superdålig, somnade redan vid 17.45, Engla o Astrid har precis somnat så nu tittar T på hockey (ovanligt eller hur ) och jag ska faktiskt förbereda lite inför ART-lektionen som jag ska hålla på tisdag......
Kontrollfreak....
Blir ibland så trött på mig själv, jag är ett fanatiskt kontrollfreak.
När jag skulle föda Engla, läste jag på allt som fanns att läsa om förlossningsförloppet. Jag kände att det var jätteviktigt för mig att ha total kontroll. Sedan skrev jag ett långt förlossningsbrev där jag i detalj berättade hur jag ville ha det. Under hela graviditeten berättade jag regelbundet för T hur jag ville ha det så att han kunde vara mitt fulla stöd under förlossningen.
Tidigt i graviditeten bestämde jag mig för att jag ville föda "helt naturligt " med bad o massage o andning som hjälp. Främst för att jag kände att det skulle vara bäst för bebisen, men även för mig.
Men även för att jag ville vara fullkomligt fokuserad på vad jag gjorde ( kontrollbehovet ) o inte gjorde.
Mina tre förlossningar har alla sett olika ut, Engla kom efter 15 timmars förlossningsarbete, Astrid efter 6 timmar och Edith slög ut efter 1 1/2 timme.
Det gemensamma för dem är att jag fött alla " naturligt"...
Kontrollbehov kan alltså ibland vara bra, det gör så jag fokuserar på det jag tycker är viktigt. Men många gånger är det bara jobbigt, blir ngt inte som jag tänkt mig blir jag " galen ". ( stackars T, det är han som får lida för det ).
Ska jag exempelvis bort någonstans på kvällen är jag tvungen att tala om exakt hur barnen ska läggas ( fast den som lägger vet det ).
Jag vill ha ordning o reda runt omkring mig, vilket kan vara bra, men det skapar också många konflikter.
Jag känner också att jag måste ha koll på mina barn, det går bra när de fortfarande är små. Men desto äldre de blir, ju mer måste jag släppa kontrollen o det är sååå svårt......
Tänk vad skönt det måste vara att bara kunna släppa allt för en dag o bara se livet för vad det är........
Men varje dag erbjuder mig möjligheten till förändring, det är upp till mig att ta den........
Imorgon är en ny dag!!!
När jag skulle föda Engla, läste jag på allt som fanns att läsa om förlossningsförloppet. Jag kände att det var jätteviktigt för mig att ha total kontroll. Sedan skrev jag ett långt förlossningsbrev där jag i detalj berättade hur jag ville ha det. Under hela graviditeten berättade jag regelbundet för T hur jag ville ha det så att han kunde vara mitt fulla stöd under förlossningen.
Tidigt i graviditeten bestämde jag mig för att jag ville föda "helt naturligt " med bad o massage o andning som hjälp. Främst för att jag kände att det skulle vara bäst för bebisen, men även för mig.
Men även för att jag ville vara fullkomligt fokuserad på vad jag gjorde ( kontrollbehovet ) o inte gjorde.
Mina tre förlossningar har alla sett olika ut, Engla kom efter 15 timmars förlossningsarbete, Astrid efter 6 timmar och Edith slög ut efter 1 1/2 timme.
Det gemensamma för dem är att jag fött alla " naturligt"...
Kontrollbehov kan alltså ibland vara bra, det gör så jag fokuserar på det jag tycker är viktigt. Men många gånger är det bara jobbigt, blir ngt inte som jag tänkt mig blir jag " galen ". ( stackars T, det är han som får lida för det ).
Ska jag exempelvis bort någonstans på kvällen är jag tvungen att tala om exakt hur barnen ska läggas ( fast den som lägger vet det ).
Jag vill ha ordning o reda runt omkring mig, vilket kan vara bra, men det skapar också många konflikter.
Jag känner också att jag måste ha koll på mina barn, det går bra när de fortfarande är små. Men desto äldre de blir, ju mer måste jag släppa kontrollen o det är sååå svårt......
Tänk vad skönt det måste vara att bara kunna släppa allt för en dag o bara se livet för vad det är........
Men varje dag erbjuder mig möjligheten till förändring, det är upp till mig att ta den........
Imorgon är en ny dag!!!
Sömn A-O för att fungera......
Jag har " misslyckats " med mycket som mamma, men mina barns sovrutiner har jag lyckats bra med om jag får säga det själv.
Redan med Engla kände jag att för att hennes liv ska fungera måste mitt liv funka, o utan tillräckligt med sömn blir det svårt.
Därför har Alla mina tre tjejer sovit i egen säng o eget rum, jag har haft en fåtölj som jag ammat dem i, i deras egna rum.
Efter att jag ammat har jag lagt ner dem i sina sängar vid läggdags, o när de blivit fem månader ungefär har jag succesivt slutat med ammningen på natten.
Genom att jag slutat att amma på natten har deras sammanhållande sömn blivit längre o längre o tillslut har de sovit hela natten.
Självklart har de vaknat ibland men då har jag "bara" gått in o puffat dem lite i stjärten tills de somnat om.
Idag sover de alla i princip från 19.00-07.30 i sina egna sängar, om de vaknar har jag alltid gått tillbaks med dem igen till sina rum.
Det viktigaste för mig har varit att göra dem så trygga i sina egna sängar att de vill sova där.Idag är jag glad att jag hållit fast vid min övertygelse även om jag i vissa stunder ( när de inte velat somna om ) helst bara skulle velat ta upp dem o lägga dem hos oss.
Eftersom jag 6 av 7 kvällar lägger barnen själv har fasta läggrutiner varit ett måste för mig, min enda chans till "egen tid " har varit kvällarna.
Skulle jag inte haft kvällarna som andningshål hade mitt o därmed barnens liv blivit mycket jobbigare.....
Vad som fungerar för just dig o ditt barn vet du bäst själv, men det här är iallafall ett tips som funkat för mig o mina barn......
Redan med Engla kände jag att för att hennes liv ska fungera måste mitt liv funka, o utan tillräckligt med sömn blir det svårt.
Därför har Alla mina tre tjejer sovit i egen säng o eget rum, jag har haft en fåtölj som jag ammat dem i, i deras egna rum.
Efter att jag ammat har jag lagt ner dem i sina sängar vid läggdags, o när de blivit fem månader ungefär har jag succesivt slutat med ammningen på natten.
Genom att jag slutat att amma på natten har deras sammanhållande sömn blivit längre o längre o tillslut har de sovit hela natten.
Självklart har de vaknat ibland men då har jag "bara" gått in o puffat dem lite i stjärten tills de somnat om.
Idag sover de alla i princip från 19.00-07.30 i sina egna sängar, om de vaknar har jag alltid gått tillbaks med dem igen till sina rum.
Det viktigaste för mig har varit att göra dem så trygga i sina egna sängar att de vill sova där.Idag är jag glad att jag hållit fast vid min övertygelse även om jag i vissa stunder ( när de inte velat somna om ) helst bara skulle velat ta upp dem o lägga dem hos oss.
Eftersom jag 6 av 7 kvällar lägger barnen själv har fasta läggrutiner varit ett måste för mig, min enda chans till "egen tid " har varit kvällarna.
Skulle jag inte haft kvällarna som andningshål hade mitt o därmed barnens liv blivit mycket jobbigare.....
Vad som fungerar för just dig o ditt barn vet du bäst själv, men det här är iallafall ett tips som funkat för mig o mina barn......
Förbluffande fantastiskt
Vill tacka alla ni unika besökare som hittat till min sida, känns fantastiskt att ni vill läsa vad jag skriver. Hoppas att ni fortsätter titta in till mig o mina tankar å funderingar.......
Skriv gärna nån kommentar, det är superroligt att läsa andras åsikter o tankar.
kram från mig
Skriv gärna nån kommentar, det är superroligt att läsa andras åsikter o tankar.
kram från mig
Nära till tårar...
Har känt mig lite konstig de senaste dagarna, även om jag alltid har lätt till tårar har jag varit extra känslosam inågra dagar nu.
Självklart har jag funderat i olika banor över det, ibland så mycket att jag nästan självantänder....
Men sån är jag, o tur är väl det för annars vore jag inte mig lik....
Knäpp som få........
Självklart har jag funderat i olika banor över det, ibland så mycket att jag nästan självantänder....
Men sån är jag, o tur är väl det för annars vore jag inte mig lik....
Knäpp som få........
Mitt LILLA hjärta.....
Älskad dotter o lillasyster.......Det är aldrig försent.....
Fick för två år sen fick jag möjligheten att via mitt jobb läsa en grundkurs i KBT, har sen dess känt att jag är ämnat för något mer än att " bara " vara lärare.
Det finns utbildningar inom KBT såsom ex terapeut. Redan när jag sökte min första utbildning efter gymnasiet kände jag att psykolog ( vad säger det om mig?? ) var något jag kunde tänka mig. Nu blev det inte så utan mina vägar ledde till ILU i Uppsala.
Jag trivs med mitt jobb som lärare, men känner att jag verkligen skulle vilja vidare i livet. Alla har säkert kommit till det där berömda vägskälet och känt att det är dags för en förändring. Det är tid att göra ett nytt val, frågan är bara vilken väg jag ska välja?
Min pågående ART utbildning har bara förstärkt känslan av att det är dags för mig, att det är min tur nu att få förverkliga mina drömmar.
De allra flesta KBT-utbildningar är privata o kostar därmed pengar, ca 25000-30000 kr/ termin, jag har pratat med min pappa o hoppas att han kan hjälpa mig om jag kommer in.
Antagningskraven är höga, tidigare utbildningar o referenscer.
Men den ända som står i vägen för mig o mina drömmar är JAG SJÄLV!!
Om jag tror på mig själv så kommer andra också att göra det.......
( måste peppa mig själv, har så många hjärnspöken som säger andra inte lika positiva saker... )
Det finns utbildningar inom KBT såsom ex terapeut. Redan när jag sökte min första utbildning efter gymnasiet kände jag att psykolog ( vad säger det om mig?? ) var något jag kunde tänka mig. Nu blev det inte så utan mina vägar ledde till ILU i Uppsala.
Jag trivs med mitt jobb som lärare, men känner att jag verkligen skulle vilja vidare i livet. Alla har säkert kommit till det där berömda vägskälet och känt att det är dags för en förändring. Det är tid att göra ett nytt val, frågan är bara vilken väg jag ska välja?
Min pågående ART utbildning har bara förstärkt känslan av att det är dags för mig, att det är min tur nu att få förverkliga mina drömmar.
De allra flesta KBT-utbildningar är privata o kostar därmed pengar, ca 25000-30000 kr/ termin, jag har pratat med min pappa o hoppas att han kan hjälpa mig om jag kommer in.
Antagningskraven är höga, tidigare utbildningar o referenscer.
Men den ända som står i vägen för mig o mina drömmar är JAG SJÄLV!!
Om jag tror på mig själv så kommer andra också att göra det.......
( måste peppa mig själv, har så många hjärnspöken som säger andra inte lika positiva saker... )
Attraktion
Pratade med några vänninor häromdagen, vi kom bla in på attraktion!
Vi diskuterade om man kan vara attraherad av någon rent intellektuellt, utan att för den saken vara det sexuellt.
Vi kom inte fram till något entydigt svar, men jag tror faktiskt att man kan det!
Kanske finns det en told sexuell attraktion, men det är inte därför man attraheras av varandra utan pga av hur den människan är som person. Hans/hennes tankar o personlighet är det som får en att känna en attraktion inte hur denna ngn ser ut.
Jag vet inte, men jag tror man faktiskt kan vara väldigt lycklig i sin relation o ändå känna en intellektuell attraktion till någon annan..........
Någon som vet?????
Nya vänner....
Livet erbjuder dig alltid tillfällen till nya bekantskaper, de finns där rakt framför dig men det är upp till dig att ta tillvara dem.
Genom min ART-utbildning har jag fått möjligheten att lära känna många nya människor, människor jag kanske aldrig annars hade träffat.
Kära Sara jag är jätteglad att få ha lärt känna dig, du känns som en " gammal Vän " fast jag bara känt dig i fem dagar.
You are like me, Crazy!!!!!
Kvällsrutiner....
Plötsligt har det gått 2 timmar, hur kan två timmar kännas som 2 minuter?
När jag bloggar flyger tiden iväg, hinner inte så mycket annat innan T kommer hem från träningen.
Men det är fantastiskt roligt, det första jag gjort " bara för min egna skull " på hundra år känns det som.
Just nu känns livet faktiskt jättebra, men som den känslomänniska jag är svänger det fort, imorgon kan det vara botten.
Men det är väl det som är livet, ena dan sol andra dan regn......
Jag lever hellre mitt liv med toppar o dalar än på en trist raksträcka ( även om det skulle vara enklare ibland )
Massor av kärlek till alla jag känner o ännu inte lärt känna.....
När jag bloggar flyger tiden iväg, hinner inte så mycket annat innan T kommer hem från träningen.
Men det är fantastiskt roligt, det första jag gjort " bara för min egna skull " på hundra år känns det som.
Just nu känns livet faktiskt jättebra, men som den känslomänniska jag är svänger det fort, imorgon kan det vara botten.
Men det är väl det som är livet, ena dan sol andra dan regn......
Jag lever hellre mitt liv med toppar o dalar än på en trist raksträcka ( även om det skulle vara enklare ibland )
Massor av kärlek till alla jag känner o ännu inte lärt känna.....
Känslostormar...
Tänk att en kurs kan väcka så mycket känslor, idag talade vi om val av olika slag, svåra val ,omöjliga val men ända val som jag som människa måste göra varje dag.
Ett av valen var att jag måste rangordna mina barn, vilket av barnen skulle jag välja först?
Detta val gjorde mig så otroligt känslosam, hur skulle jag kunna välja bort någon av dem? Dessa tre små människor som faktiskt betyder allt för mig här i världen. Jag kände bara att jag inte kunde!
Men tänk om jag kom till en situation där jag ställdes inför det faktum att jag faktiskt skulle vara tvungen att välja. Hur skulle jag göra ?Hur skulle jag känna?Hur skulle skulle jag kunna?
Mina barn är mitt allt tillsammans med min man o min familj, bara tanken på att förlorar en av dem fyller mig med sådan smärta o ångest.
Jag tänker på de föräldrar som faktiskt ställdes inför detta hemska scenario i tsunamikatastrofen, de tvingades till ett val som i en annan situation hade varit orimlig. Men pga av omständigheterna fanns det inget annat att göra än att faktiskt välja....
Jag känner mig så priviligerad att jag fått vara en del av den här ART kursen, det har väckt mycket tankar o känslor hos mig. Jag har fått dela 10 andra människors tankar o ideer o för det är jag väldigt tacksam......
Tack Pelle, Jens, Ulrica, Judith, Marie, Birgitta, Örjan, Majken, Åsa o Sara, utan er hade kursen aldrig gett mig så mycket som den gör.......
Ett av valen var att jag måste rangordna mina barn, vilket av barnen skulle jag välja först?
Detta val gjorde mig så otroligt känslosam, hur skulle jag kunna välja bort någon av dem? Dessa tre små människor som faktiskt betyder allt för mig här i världen. Jag kände bara att jag inte kunde!
Men tänk om jag kom till en situation där jag ställdes inför det faktum att jag faktiskt skulle vara tvungen att välja. Hur skulle jag göra ?Hur skulle jag känna?Hur skulle skulle jag kunna?
Mina barn är mitt allt tillsammans med min man o min familj, bara tanken på att förlorar en av dem fyller mig med sådan smärta o ångest.
Jag tänker på de föräldrar som faktiskt ställdes inför detta hemska scenario i tsunamikatastrofen, de tvingades till ett val som i en annan situation hade varit orimlig. Men pga av omständigheterna fanns det inget annat att göra än att faktiskt välja....
Jag känner mig så priviligerad att jag fått vara en del av den här ART kursen, det har väckt mycket tankar o känslor hos mig. Jag har fått dela 10 andra människors tankar o ideer o för det är jag väldigt tacksam......
Tack Pelle, Jens, Ulrica, Judith, Marie, Birgitta, Örjan, Majken, Åsa o Sara, utan er hade kursen aldrig gett mig så mycket som den gör.......
" Moralkärring "
Vad är moral egentligen? o vad/vem är det som bestämmer vilken moral som är den " rätta "?
Moralen skiftar naturligtvis över tid, men också från samhälle till samhälle och person till person.
För mig är abort en rättighet för den gravida kvinnan, medans en abortmotståndare anser att det är fostrets rättighet att få leva. Vem har rätt rent moraliskt av oss?
Jag anser att det är moraliskt förkastligt att vara otrogen, medans en bigamist inte ser något som helst fel i att ha flera sexpartners samtidigt som gift. Har jag då högre moral än bigamisten?
Att slå sina barn är något av det mest omoraliska man kan göra tycker jag, men i ex Usa så är " spanking " ett helt naturligt inslag i barnuppfostran. Är jag då en mer moralisk förälder?
Det finns nog inga lätta svar på dessa frågor, men vad som är viktigt tycker jag är att varje förälder måste sätta sig ner o verkligen fundera över vad hon/han står i olika frågor. För barnen ser o hör mycket mer än vad vi tror, o det är i hemmet som vi grundlägger deras fortsatta uppfattningar om livet o samhället....
Moralen skiftar naturligtvis över tid, men också från samhälle till samhälle och person till person.
För mig är abort en rättighet för den gravida kvinnan, medans en abortmotståndare anser att det är fostrets rättighet att få leva. Vem har rätt rent moraliskt av oss?
Jag anser att det är moraliskt förkastligt att vara otrogen, medans en bigamist inte ser något som helst fel i att ha flera sexpartners samtidigt som gift. Har jag då högre moral än bigamisten?
Att slå sina barn är något av det mest omoraliska man kan göra tycker jag, men i ex Usa så är " spanking " ett helt naturligt inslag i barnuppfostran. Är jag då en mer moralisk förälder?
Det finns nog inga lätta svar på dessa frågor, men vad som är viktigt tycker jag är att varje förälder måste sätta sig ner o verkligen fundera över vad hon/han står i olika frågor. För barnen ser o hör mycket mer än vad vi tror, o det är i hemmet som vi grundlägger deras fortsatta uppfattningar om livet o samhället....
Lägg locket på...
Varför undviker så många att prata om känslor, o då främst " jobbiga känslor "!
Jag o en av mina bästa vänner kom på kollisionskurs för ett tag sedan. Jag kände mig otroligt sårad av hur hon behandlade mig o vår vänskap. Vi har kännt varandra i stort sett hela livet, men återupptog vår vänskap för ca 4 år sedan. Jag fanns där för henne dag som natt, i lycka o olycka, jag lyssnade och gav råd pushade o peppade när hon kände sig ensam.
Hon o hennes dotter tillbringade i princip hela sommrarna med mig o min familj, när hon ältade olyckliga kärleksrelationer om o om igen lyssnade jag och fanns där för henne.
Jag anser att som vänner ska man vara rak o ärlig mot varandra, så jag var ibland väldigt hård o ärlig mot henne när hon frågade mig om råd. Men hon visste att även om jag inte alltid höll med henne så fanns jag där för henne i alla lägen o att jag älskade henne ändå.
Jag kan ta mycket, men när hon började att ta mig för given fick jag nog o berättade exakt för henne hur jag kände. Hon kunde inte ta det jag sade utan satte taggarna utåt o drog sig tillbaka.
Min avsikt med det hela var inte att avsluta vår relation, men eftersom hon tycker att "negativa känslor " är jobbiga valde hon att sluta höra av sig....
När det gått en tid hörde jag av mig för jag kände att vi behövde prata ut om den uppkomna situationen, o vi pratade ut om allt. Men skulle jag aldrig hört av mig hade vår vänskap gått förlorad.
Jag tycker synd om människor som låter deras ego o stolthet förstöra betydelsefulla relationer, jag är inte för stolt o tack vare det är vi fortfarande goda vänner.....
Jag o en av mina bästa vänner kom på kollisionskurs för ett tag sedan. Jag kände mig otroligt sårad av hur hon behandlade mig o vår vänskap. Vi har kännt varandra i stort sett hela livet, men återupptog vår vänskap för ca 4 år sedan. Jag fanns där för henne dag som natt, i lycka o olycka, jag lyssnade och gav råd pushade o peppade när hon kände sig ensam.
Hon o hennes dotter tillbringade i princip hela sommrarna med mig o min familj, när hon ältade olyckliga kärleksrelationer om o om igen lyssnade jag och fanns där för henne.
Jag anser att som vänner ska man vara rak o ärlig mot varandra, så jag var ibland väldigt hård o ärlig mot henne när hon frågade mig om råd. Men hon visste att även om jag inte alltid höll med henne så fanns jag där för henne i alla lägen o att jag älskade henne ändå.
Jag kan ta mycket, men när hon började att ta mig för given fick jag nog o berättade exakt för henne hur jag kände. Hon kunde inte ta det jag sade utan satte taggarna utåt o drog sig tillbaka.
Min avsikt med det hela var inte att avsluta vår relation, men eftersom hon tycker att "negativa känslor " är jobbiga valde hon att sluta höra av sig....
När det gått en tid hörde jag av mig för jag kände att vi behövde prata ut om den uppkomna situationen, o vi pratade ut om allt. Men skulle jag aldrig hört av mig hade vår vänskap gått förlorad.
Jag tycker synd om människor som låter deras ego o stolthet förstöra betydelsefulla relationer, jag är inte för stolt o tack vare det är vi fortfarande goda vänner.....
Kunskap är makt...
Har " pluggat " hela förmiddagen, imorgon ska jag hålla en A.R.T-lektion inför mina kurskamrater. Det känns jättebra, jag älskar att ställas inför nya utmaningar.
Idag har vi en fullspäckad dag, först ska vi till mormor o morfar o äta. Min bror o hans familj kommer också dit, sedan ska vi på kalas till storkusinen som fyller 15 år. Barnkalaset blev inställt eftersom Födelsedagsbarnet blevsjuk...
Har massor att skriva, men har inte tid just nu det får vänta tills ikväll...
Har lite tankar kring vänskap.........
Idag har vi en fullspäckad dag, först ska vi till mormor o morfar o äta. Min bror o hans familj kommer också dit, sedan ska vi på kalas till storkusinen som fyller 15 år. Barnkalaset blev inställt eftersom Födelsedagsbarnet blevsjuk...
Har massor att skriva, men har inte tid just nu det får vänta tills ikväll...
Har lite tankar kring vänskap.........
Trodde jag ja.....
Längtat sedan igår, trodde kvällen skulle bli jättemysig. Men vad gör T, jo ligger o sover i soffan! Blev tydligen sent igår i Visby, så jag som varit sugen på att mysa tillsammans framför tv:n få helt enkelt sätta mig i fåtöljen och slötitta själv...
Inte riktigt vad jag hade tänkt mig.....
Inte riktigt vad jag hade tänkt mig.....
Tidig morgon.... som vanligt!
Astrid är lika morgonpigg som tuppen. Det spelar ingen roll när hon lägger sig, exakt klockan 06.00 vaknar hon , VARJE morgon. Hon är jätteduktig o ligger kvar i sin säng tills klockan blir 07.30 då Engla oftast vaknar, men jag ligger också vaken o lyssnar så hon inte går in o väcker sina systrar....
Nu på förmiddagen har vi varit ute o lekt i nysnön, superroligt tycket barnen. Vi har byggt snökojor o gjort snöänglar, nu dricker barnen varm choklad o tittar på Saltkråkan.
Jag ska försöka hinna att duscha o laga lunch innan Edith vaknar. T är på väg hem från Gotland. Han sover säkerligen på bussen från Nynäshamn, eftersom han o laget var ute o slog runt på Visbys uteställen igår efter matchen.
Så det blir jag som vanligt som åker på kalas med barnen.....
Nu på förmiddagen har vi varit ute o lekt i nysnön, superroligt tycket barnen. Vi har byggt snökojor o gjort snöänglar, nu dricker barnen varm choklad o tittar på Saltkråkan.
Jag ska försöka hinna att duscha o laga lunch innan Edith vaknar. T är på väg hem från Gotland. Han sover säkerligen på bussen från Nynäshamn, eftersom han o laget var ute o slog runt på Visbys uteställen igår efter matchen.
Så det blir jag som vanligt som åker på kalas med barnen.....
Kvällstankar....
Som kvinna o mamma finns det många normer hur man ska vara, glad men inte för glad, rolig men inte för rolig, snygg men inte för snygg, duktig men inte för duktig. Ja de sociala reglerna kan göras oändliga, men vad händer om man inte följer dessa " lagar "?
Jag har aldrig varit typisk kvinnlig, jag har alltid pratat mycket och tagit för mig oavsett vilket sammanhang jag befunnit mig i. O det kan jag lova ses inte med blida ögon av vissa, jag känner aldrig att jag passar in i den mall som satts upp för oss kvinnor. Jag gör många saker som anses vara " okvinnliga " som ex pratar, skrattar och tar för mig, men sen gör jag många saker som anses vara väldigt " kvinnliga " såsom att vara den som är hemma med våra barn, klä mig feminint.
Jag är den jag är o jag inser att alla aldrig kommer att älska mig och det är helt Ok, för sånt är livet. Härligt, men ack så besvärligt....
Tänk om alla människor istället för att bry sig så mycket om alla andra istället skulle ta hand om sig själva och sitt egna liv. Då tror jag faktiskt att världen skulle vara ett mycket bättre ställe att bo på...
Något att fundera över: Varför har många människor så mycket lättare att säga något negativt till sina medmänniskor istället för något positivt o upplyftande........
Jag har aldrig varit typisk kvinnlig, jag har alltid pratat mycket och tagit för mig oavsett vilket sammanhang jag befunnit mig i. O det kan jag lova ses inte med blida ögon av vissa, jag känner aldrig att jag passar in i den mall som satts upp för oss kvinnor. Jag gör många saker som anses vara " okvinnliga " som ex pratar, skrattar och tar för mig, men sen gör jag många saker som anses vara väldigt " kvinnliga " såsom att vara den som är hemma med våra barn, klä mig feminint.
Jag är den jag är o jag inser att alla aldrig kommer att älska mig och det är helt Ok, för sånt är livet. Härligt, men ack så besvärligt....
Tänk om alla människor istället för att bry sig så mycket om alla andra istället skulle ta hand om sig själva och sitt egna liv. Då tror jag faktiskt att världen skulle vara ett mycket bättre ställe att bo på...
Något att fundera över: Varför har många människor så mycket lättare att säga något negativt till sina medmänniskor istället för något positivt o upplyftande........
Massor av mys
Längtar så efter min älskling, det känns så fantastiskt att jag efter 10 år med T fortfarnade känner ett pirr när jag tänker på honom. En av anledningarna till att vår relation är så stark och genuin tror jag beror på att vi kommer ihåg att vara kärleksfulla mot varandra. Varje kväll när T kommer hem från hockeyn ligger vi alltid en stund i soffan o gosar o pratar. Det är superviktigt att man bibehåller glöden och känslan av gemenskap, tappar man den tror jag kärleken lätt försvinner. Självklart är sex viktigt i en parrelation, men lika viktigt är det att man är bästa vänner. Kan man inte prata med sin partner och dela sina innersta tankar med den man lever med tror jag kärleken aldrig kommer att hålla.
Jag känner alltför många som lever i en relation sida vid sida utan att egentligen ha något gemensamt längre.
Jag är hellre ensam utan en partner, än ensam tillsammans med någon.......
Jag känner alltför många som lever i en relation sida vid sida utan att egentligen ha något gemensamt längre.
Jag är hellre ensam utan en partner, än ensam tillsammans med någon.......
Kalas, Kalas o åter kalas
Har precis haft besök av min bror med familj, mormor o morfar Lunvig o morfar Leif, vi har ätit o fikat tillsammans. Jag hade gjort en gryta med potatis och grönsaker, supergott!! Kusinerna har lekt tillsammans, och vi vuxna har pratat o skrattat. Jag älskar att ha hela min familj på besök, det är roligt men intensivt.
T är o spelar hockey och kommer tillbaka imorgon, själv tänkte jag ta ett långt bad när barnen har somnat o sen krypa ner i soffan och se en film.
Engla o Astrid tittar på Ariel o äter popcorn, Edith går omkring och leker med sin vagn o docka, gud vad hon älskar dessa leksaker.
Den här helgen består mest i att vi ska gå på kalas, ett i morgon o två på söndag. Måste komma ihåg att köpa presenter imorgon.....
Fullspäckad dag...
T åkte på bortmatch tidigt i morse, jag och barnen har varit ute en stund och sedan pysslat lite. Nu tittar de på Madicken och Edith sover. Jag tänkte åka till Ikea en sväng och köpa lampskärmar till köket, sen kommer min bror o hans familj hit och äter, mormor o morfar kommer också.
Älskade barn....
Tänk att de är så små och så söta, ibland när jag tittar in till dem innan jag ska sova känner jag en sådan ömhet. Tänk att de är mina och att jag o deras pappa skapat dem.... Fantastiskt.....
Fantastiska Mamman
Tänk att man så snabbt kan skapa sig en egen blogg, jag har varit en aktiv bloggare redan innan på allt för föräldrar. Men nu är jag här på min alldeles egna sida, det känns fantastiskt spännande och roligt att få möjligheten att skriva ner mina tankar och funderingar på en plats som faktiskt bara är min.....
Välkommen till min nya blogg!
Här får ni följa med mig in i mitt snurriga liv, där både vardag och helg kantas av glädje, smärta och oro men framförallt av mycket , mycket kärlek........