Vad konstigt det är när man tror att man har något
riktigt, något äkta, något bestående.
Men sen visar det sig att det enda som fanns var
INGENTING...

Jag känner mig så lurad, så sviken o så totalt
förd bakom ljuset.
En vänskap är precis som en kärleksrelation, den
kräver engagemang, lojalitet, närhet, uppriktighet,
tid, o massor av kärlek för att växa o utvecklas.

Utan alla dessa komponenter kommer vänskapen sakta
att urholkas o sluligen försvinna.
Att ha en äkta vänskap kräver mycket av en som vän, men
man får så mycket mer tillbaka.

O det är där jag känner mig så otroligt lurad, jag har gett allt
jag kunnat o mer därtill. Delat med mig av min o min familjs
kärlek o gemenskap. Funnits där i alla lägen, lyssnat, puschat,
gett råd o allt som jag anser att en vän ska göra.

Jag har gjort det förbehållslöst, för jag har trott att hon skulle
finnas där för mig om jag behövde henne..
Men shit happens, där hade jag fel !!

Så kvar av vår vänskap finns bara en stor, stor tomhet.....

But in the morning the day will slowely rise from the

night, and I will still be standing.

Listening, and looking to the voice within me thats

wispering that even if you lost someting you still got

your heart...