Minns ibland min tonårstid o känner en sådan sorg över den "flicka" jag var då, önskar så att jag kunde gett mig själv de insikter jag har idag... redan då!
Men utan de erfarenheter jag fick av anorexin, hade jag inte blivit den jag är idag. Det som har varit har varit.Jag kan inte förändra mitt förflutna, men min framtid ligger helt orörd framför mig som tur är...

Jag blir så upprörd när jag tänker på hur samhället ser ut idag, hur tufft våra barn har det "ute i verkligheten"!
Barn idag matas dagligen med normer, hur man ska o inte ska se ut, redan på dagis vet de små hur en "lyckad" människa ska se ut.

Smal=lycklig, hur har det blivit så här??? När slutade vi att bry oss om insidan? Förstår vi egentligen vad denna ytlighet kommer få för konsekvenser för våra barn o ungdomar....

Jag önskar jag kunde låta mitt hemska minne prägla vårt samhälle en dag eller två, då kanske alla skulle inse att livet är för värdefullt o kort för att slösas bort på något så ytligt som utseende.......