Blir ibland så trött på mig själv, jag är ett fanatiskt kontrollfreak.
När jag skulle föda Engla, läste jag på allt som fanns att läsa om förlossningsförloppet. Jag kände att det var jätteviktigt för mig att ha total kontroll. Sedan skrev jag ett långt förlossningsbrev där jag i detalj berättade hur jag ville ha det. Under hela graviditeten berättade jag regelbundet för T hur jag ville ha det så att han kunde vara mitt fulla stöd under förlossningen.

Tidigt i graviditeten bestämde jag mig för att jag ville föda "helt naturligt " med bad o massage o andning som hjälp. Främst för att jag kände att det skulle vara bäst för bebisen, men även för mig.
Men även för att jag ville vara fullkomligt fokuserad på vad jag gjorde ( kontrollbehovet  ) o inte gjorde.

Mina tre förlossningar har alla sett olika ut, Engla kom efter 15 timmars förlossningsarbete, Astrid efter 6 timmar och Edith slög ut efter 1 1/2 timme.
Det gemensamma för dem är att jag fött alla " naturligt"...

Kontrollbehov kan alltså ibland vara bra, det gör så jag fokuserar på det jag tycker är viktigt. Men många gånger är det bara jobbigt, blir ngt inte som jag tänkt mig blir jag " galen ". ( stackars T, det är han som får lida för det ).
Ska jag exempelvis bort någonstans på kvällen är jag tvungen att tala om exakt hur barnen ska läggas ( fast den som lägger vet det ).

Jag vill ha ordning o reda runt omkring mig, vilket kan vara bra, men det skapar också många konflikter.
Jag känner också att jag måste ha koll på mina barn, det går bra när de fortfarande är små. Men desto äldre de blir, ju mer måste jag släppa kontrollen o det är sååå svårt......

Tänk vad skönt det måste vara att bara kunna släppa allt för en dag o bara se livet för vad det är........

Men varje dag erbjuder mig möjligheten till förändring, det är upp till mig att ta den........
Imorgon är en ny dag!!!