Känslomässig eftermiddag..
När jag kom till jobbet imorse var två av mina kollegor sjuka, så jag tog två av gruppernas 4-5:or, det var sååå roligt att vara i klassrumssituationen igen! Det är där jag hör hemma, det är där jag är som bäst.
Barnen är så härliga, o jag blir alldeles varm när jag tänker på hur bra ALLA kan jobba, om dom bara får möjligheten.
Efter jobbet var det dags att bege mig till ett möte som handlade om en närstående till oss som behöver hjälp att hitta fotfästet i tillvaron igen. Många känslor kom upp till ytan, o mötet tog över tre timmar, men jag vet inte om jag egentligen kände att det gav några speciella lösningar.
Det är svårt att stå på sidan, jag har mycket tankar kring denna person, o jag är inte den som är tyst. Men det känns som om vi kom ifrån vad mötet egentligen skulle gå ut på, nämligen att se bortom problemen o hitta lösningar till personens livssituation.
Både jag & min man älskar denna människa så in i vassen, men det känns som om jag ibland inte räcker till ens för mina egna barn. Hur ska jag hitta tiden & orken till att finnas där för denna någon oxå!?
Jag har mina svar på varför allt har blivit som det blivit, o det finns ingen rätt eller lätt lösning, utan jag anser att det är en kombination av olika saker som gjort att denna person mår som den gör!
Önskar så att vi hittar en väg åt denna någon, men för att vi ska kunna hjälpa måste denna person oxå vilja bli hjälpt.
Känner mig faktiskt ganska dränerad på energi just nu, både hjärtat & kroppen värker. Så nu går jag till sängs, jag & mina tankar.............
Kram & Gonatt ♥ ♥ ♥ ♥
Ni ger mig iaf energi & jag ÄLSKAR er...................
sv; haha, ja han är verkligen så kanon :D
tack så mkt, det är grymt underbart :D
gör du då?
Javisst va den bra =) Dsamma <3
Det är tur för denna "någon" att det finns en så klok och underbar kvinna i dens liv.
Du kan verkligen göra skilnad.
Jag vet inte om det var något möte, men Lena och Martina satt i samtalsrummet när jag gick halv tre och precis då kpm Joakim oxå.
Han hade kanske kallat bara dom?
Kramen.
Det du skriver är bra, för att ni ska kunna hjälpa måste han vilja bli hjälpt. Där kan ni tyvärr inte göra någonting. Man kan inte göra någonting åt viljan, den kommer när personen är redo.
Och nej, ni kanske inte kan finnas där 24/7 men ni tar er tid ibland mellan alla barn och er själva, och det är underbart av er.
Ha inte dåligt samvete, ni gör ju verkligen något underbart!
Tycker att du verkar vara väldigt stark som både orkar vara en bra mamma till tre små barn och hjälpa den som har det svårt!
Kramar
Låter som en intressant dag, denna någon kan ju iaf vara glad att det finne en klok kvinna i dess närhet.
Hoppas det "löser" sig till det bästa.
Våran dag var bara bra, nu är jag helt slut.. sitter och laddar in lite bilder i datorn just nu =)
Så lär väl slänga upp mitt lilla helginlägg sen blir det sängen =)
Rakt av.
Ska bli så skönt.
Kram på dig
hahaha eller hur tihi ;P eller kaske inte..men de gjorde susen iaf ;D ja verkligen.. bästa måndagen ja haft tror ja!! :) ja..hur ska man hinna allt..får klämma in lite semester precis innan säsongen börjar, hade vart skönt! :)
tänker på dig..inte lätt alla gånger, man får göra de man kan och har ork till och hjälpas åt..men ni hjälper nog denna någon bara genom att finnas där! :) nattinatti <3 Kramar
natti natti gumman.. hoppas du får sova ordentligt.. :) KRAM
Tack så mycket för frågorna!
Svaren kommer imorgon.
Kram & sov så gott. =)
En stor kram till en klok och förstående kvinna.
Krrrrraaaaammmmmmaaaaarrrr
Det är klurigt det där... men ibland handlar det om att bara lyssna och inte ta på sig just det där lösningsansvaret.... men vi gör ju gärna det, vi vill ju få personerna att må bättre... men ofta lastar det oss själva mer än vad det hjälper den andre... Så, sänk kraven på dig själv.
Sedan vet jag ju inte bakgrund och annat, men det har jag coh min man fått lära oss genom sorgen -att vi kan inte lösa varandras situationer, bara lyssna...
jag hoppas att du förstår hur jag menar...
förstår er så väl..
Har gått igenom några tunga år med min dotter, har bara velat ta henne i famnen..kramt, tröstat, sagt att allt blir bra..
Hon har inte tillåtit det..Jag har backat men hon har vetat att jag finns där..Jobbigt är det dock att se någon man älskar må dåligt, man ser smärtan och jag vet hur ont hon har inom sig..
Hoppas allt ordnat sig..
Ni har gjort mycket som bara gick på mötet, visat att ni finns där..På vårt kom inte många alls dessvärre..
Kram på er alla