JagMåsteFåBrytaIhop....
Mitt sätt att klara av livet är att helt
bryta ihop för att sen ta tag i saker
och ting igen.....
Jag vet aldrig exakt VAD som blir den
utlösande faktorn......men när den kommer
exploderar mitt känsloliv likt en nyårsaftons
himlavalv.....
Jag har känt att det varit på gång en tid,
för varje dag som gått har jag närmat mig
den mentala härdsmältan....
och...
idag kom den.......
Jag fylls av en sån trötthet, sorg, ilska
och frustration....ALLT på en gång...
Inget någon säger....INGET någon gör
skapar lugn i mitt inre....
Så idag tog denna NÅGON (min fina man )
med sig barnen och lät mig vara alldeles själv
hemma i en TOTAL tystnad....
Jag kommer inte ihåg när detta hände senast...
så jag drog täcket över huvudet och lät melissa
horn fylla mitt inre medans mina känslor virvlade
runt och lekte tafatt med varandra....
Dagar som dessa gäller det att MINNAS det fina jag har.....
EDITH 17 Månader
Man måste få rasa ihop. Jag är precis lika dan och ibland undrar jag varför dessa utbrott kommer men de behövs väl för att man ska kunna gå vidare.
Ta hand om dig! PS:Riktigt fin blogg o söta "små"
Man kan inte ha bra dag jämnt. Och även om man är mamma så får man ha dagar som inte är bra. Dagar då man inte orkar med någon. Såna dagar har alla och det är då tur att man har en man som förstår det...
Puss & Kram
Brytaihop samlaihop för att sen rusavidare.
Köra på emergency varianten funkar ett tag.
Tills man bränner den säkringen också.
Kortslutning.
Då fattar man.
Terapi.
Det funkar.
Tro mig.
Kram från Jane
(Ingen fantastisk mamma alls men bra ändå)
hej vännen..
underbara mannen din som tog med sig era små rara och du kunde få lite tystnad.. jag har precis haft denna "storm" i veckan.. Visste inte hur jag skulle fixa den med fulla lägenheten med målare.. urk..
när kommeer du hitåt igen?
kramkram
Styrkekramar till dig! hoppas du mår bättre nu! Kram
Åh. Hoppas du mår bättre!
hej stumpan...
Åh så länge sen jag var in hit..
Hoppasa allt är bra med er alla..
Jag har gått igenom en hel del den senaste tiden, bröt ihop och blev inlagd.
Fick äntligen den hjälp jag sökt i över 20 år och fått min diagnos.
Skönt men ändå arg för alla förlorade år, år jag sårat så många.
Ska kika igenom lite och se vad du haft för dig
kram
Jag beskrev en gång livet som ett minfält, man tar ett steg och sprängs i små bitar - man lappar ihop sig och tar ett steg till ! Det är vår natur och alla känner nog så av och till !
Hoppas allt känns bättre idag !
KRAMAR
Hoppas du är på väg uppåt igen Frida! Skönt att du fick egentid, det kan du verkligen behöva som ofta är själv med era fina flickor.
hur många år har din man spelat hockey?
Ni är så fina tillsammans :-)
Många varma kramar
Hoppas du mår bättre!! Många kramar!