Tvära Kast.....
Så är den här igen den berömda söndagskvällen,
och just nu pågår en kamp med vår mellersta dotter....
Inget vi gör eller säger passar henne för tillfället, hon
bär varenda känsla på utsidan och bryter ihop så fort
något inte går hennes väg....
Jag vet mycket väl att det är en fas i utvecklingen men
usch vad jobbigt det är att ha en fajt med henne gällande
i stort sett ALLT
Klä på sig, borsta tänder, plocka undan efter sig, gå och lägga
sig, ja listan kan göras LÅNG med allt som hon inte vill göra
och som får henne att trotsa och gnälla....
PUST, vilken känslomässig bergochdalbana det är att vara
förälder......för trots att jag ÄLSKAR mina barn mest av ALLT
på denna jord kan de samtidigt göra mig GALEN och oerhört
FRUSTRERAD.....
Men, men livet går upp och ner och det är väl det som är
charmen med att leva....
( Något som känns bra är iallafall att den kommande veckan
är den kortvecka....så himla skönt ....)
Hej hjärtat! Ja visst är det en berg och dalbana att vara förälder. Vi kämpar just nu med två stycken som är inne i sina värsta treårsfaser. Man får försöka trösta sig med att det går över (och sen kommer det nya faser). Hoppas du får en fin söndagskväll gumman! KRAM!
Ja de där perioderna är väldigt tröttsamma och går liksom aldrig att förutse - plötsligt är allt bara jobbigt!
Hoppas att du får en skön kortvecka,
kram!
Höga berg & djupa dalar vandrar vi genom hela tiden:-)
Min tjej är också inne in någon känslig fas just nu...gäller att säga allt "rätt" för att hon inte ska bryta ihop.
Underbart med en kort vecka!!
Kram Kram
Känner igen det där.
Har en 3-åring som är likadan..då kan jag trösta mig med att det kommer komma tillbaka då =0
Ha en go dag.
kram
Så är det.
Ack så jobbigt men ack så ljuvligt:)
Ha det gott!
ps..du har något att hämta i min blogg.
Härliga bilder! vad har du för kamera? :)
Oj s jag känner igen mig, här hemma har vi Oscar som man får tassa på tå för att inte inte utlösa et världskrig.
Kan räcka med att jag ber honom plocka upp sina gympa kläder för att han ska flippa ur totalt och först bli arg och sedan börja grina.
Det är verkligen jättejobbigt men jobbigast har nog dom själva, hoppas känslorna kryper in i deras kroppar snart igen, att ha dem såhär känns inte som något man vill ha allt för länge:)
Styrkekramar
Åh vi har bara fått uppleva lite lite trots än, jag ser inte fram emot resten...