Jag kände det på mig.......
Ja det är så sorgligt när det händer, jag kan inte få barn. Fick veta när jag var sjutton att jag inte hade ägglossning. Nu har jag trots det lyckats få två egna genom äggdonation. En gång i England och en gång (nu sist i Sverige) det är 16år mellan mina älskade barn det beror på 16år av kämpande och missfall. En av gångerna var jag gravid och vaknade i vecka10 på morgonen och hade drömt att det dött i magen på mig. Vilket på ultra ljud i vecka 12 visade sig varit just så. Själen och kroppen hör samman i drömmen ville den varna mig så att jag skulle vara beredd. Låter lite djupt kanske men jag vet att det var så. Jag har "fyra" barn mina 2egna min lillasyster som är som min dotter eftersom hon vuxit upp med mig och min bonus son. Jag har en chans till att kunna få en egen till. Men har ingen som helst förhoppning om att det lyckats. Jag får glädjas åt dom två jag har istället för att sörja att jag inte kunde få fler. Hade jag kunnat bli gravid på normalväg hade jag förmodligen haft fyra egna. Stor styrke kram till dig :)
Åh vännen, vad jag lider med er:-(
Vilken härlig design du har fått till här inne!
kram kram
Det är verkligen synd att vi är så dåliga på att prata om det där jobbiga, som inte får hända, för det händer ju och det behöver bearbetas precis som andra förluster. Man får ju känslor direkt för det lilla livet och om det då försvinner är det ju inte konstigt att man sörjer.
Skönt att du funnit ett lugn nu.
Tänker på dig.
Kram
Åh hjärtat! Jag lider verkligen med dig. Jag har aldrig varit med om ett missfall men jag vet ju så väl vad det innebär att längta efter barn. Skönt att läsa att du har hittat ett lugn gumman. Jag är glad för att du är tillbaka i bloggvärlden, jag har saknat dina inlägg! Du har fått det så fint här inne! Massor av kramar!
Åh, jag beklagar verkligen. Förstår att det är jobbigt och alltid kommer att vara. kram
Nej, livet är inte rättvist och ofta kan det vara svårt att se en mening med det som händer. Efteråt, när man har bearbetat kanske det går. Skönt att du känner att du nu kan gå vidare. Den lill* kommer ju ändå alltid att finnas där med dig.
Många kramar!
Kram!
Nu man sitter och känner sig tom och inte vet vad man ska säga.
Kommer inte på mer än att livet är ngt så frukansvärt orättvist ibland...
Åh, jag blir så ledsen för din skull
och vet egentligen inte ens vad jag ska "säga"...
Livet är så himla orättvist, men jösses - DU tillhör verkligen den starka sorten som är så öppen med det !
( det borde fler våga vara )
Du ska veta att jag håller tummar och tår för att ni snart ska våga göra ett nytt försök ch få er efterlängtade fyra !
KRAMAR
Så tråkigt. Jag vet hur det känns,haft två missfall...
Åh Frida,
så himla tråkigt!!!
Och gud vad ont det måste göra :(
skickar över en massa bamsekramar & hoppas drömmen om fyra ska bli sann för er
Många kramar till dig Frida (och din familj)!
Är så ledsen för eran skull, jag vet ju att detta pyre var så efterlängtat.
Massor med kramar fina du!
Jag beklagar verkligen, liksom de andra gjort...
Jag har själv varit i den sitsen, med tur i oturen kanske att det var väldigt tidigt.
Dock aldrig kul när man får missfall...
Den som orkar kämpa vidare är stark.
Kramar!
Jag har inga ord att skänka trös med, men jag fäller en tår får dig, de dina och det som spirat <3 Den glädje man hinner bygga upp, tankar, planer osv som sedan raseras... Men att som du prata om det gör sorgen lättare att bära, det har två av mina närmsta väner sagt då de haft missfall, och så skulle jag nog själv hantera det. Jag lämnar massor av kramar <3
jag kan inte förstå för aldrig själv fått ett missfall fast haft nära vänner som varit drabbade så vet att det är tufft. Ni som längtat efter ett litet pyre länge men ge inte upp och samtidigt som ni kämpar njut av era fina barn ni har de verkar så underbara.styrkekram:)
usch så sorgligt. Beklagar <3
skickar styrkekramar!!
Beklagar verkligen!
Och skönt med nån som törs prata om det. För det händer väldigt ofta, men ingen som verkar vilja prata om det.
KRAM